Tredje gången gillt?

Efter många diskussioner har vi kommit fram till att vi ska göra ett KUB-test. Efter två misslyckade försök är vi extra oroliga för att något ska vara fel, så detta känns bra.

Nu ska jag strax ta blodprov och om några veckor NUPP.

Önska oss lycka till!

Kände att jag behöver ventilera mina tankar lite, och det tänkte jag göra anonymt.

Jag är gravid i vecka 9+0, idag 12 mars 2012 och BF är beräknat till 14 oktober.

Här är bakgrunden fram till idag och jag hoppas du vill följa min blogg och komma med råd och tips!

Jag har haft två ofostriga graviditeter innan denna. De båda har upptäckts i vecka 8. Den första på gynakuten, dit jag sökte för magont. Där gjorde jag VUL där de konstaterades att det var ett missfall och jag fick en broschyr i handen och skickades hem.

Jag gjorde en skrapning och gick vidare i livet.

Andra gången var ca tre månader senare. Testade positivt och bokade tidigt ultraljud, som jag fick göra i vecka 8. Även detta visade en tom hinnsäck. Jag var lite småberedd på svaret så blev inte jätteledsen.

Gjorde åter igen en skrapning i december och tänkte då låta livet gå ett tag innan vi skulle försöka igen.

Men på något vis lyckades jag plussa igen några månader senare. Denna gång vågade jag inte tro någonting alls, utan både jag och min sambo var inställda på ännu en ofostrig graviditet.

Vi fick komma på tidigt UL där jag förklarade min situation för barnmorskan innan hon undersökte mig.
BM: Så du sa att du inte trodde att det var någonting?
JAG: Ja..
BM: Men det är det!
Så fick jag se den lille lille knodden på skärmen framgör mig med ett litet tickande hjärta! Tårarna sprutade och jag blev lite smått chockad.

Min sambo fick komma in i rummet och blev nog lika chockad han! BM visade vad som var vad och sa att allt såg jättebra och normalt ut för den vecka jag var i.

Sen väntade samtal med en annan BM. Detta samtal trodde vi skulle handla om hur man går vidare efter tre missfall i rad, men fick en helt annan innebörd efter UL:et! Så mycket roligare!

BM gjorde en massa tester och konstaterade att alla förutsättningar var mycket bra.

Sen fick vi gå hem och nu får man bara hoppas att allt går bra!
Vi är väldigt oroliga eftersom vi haft två ofostriga grav, det känns som om att dom kan påverka denna graviditet?

Vi är iaf helt upprymda båda två och ingen kan sluta tänka på att vi båda ska bli föräldrar! Samtidigt vågar vi inte glädjas fullt ut, vilket känns jättetråkigt.

Vi har pga detta valt att göra KUB-test, som vi troligen kommer att göra i veckan. Återkommer om hur det går.

Jag kommer att skriva mer korta inlägg i denna blogg, men ville först ha en liten grund för er läsare, så att ni i kommande inlägg är med på vad jag skriver.

Hoppas ni vill följa mig i denna graviditet!